caprisonne

Idag redovisade jag om Mongoliet på historian.
Jag tyckte att jag var charmig, alla andra satt och glodde ner på bänkarna.
Men sen blev jag tvungen att springa ut och snyta mig under redovisningen.
Pinsamt, men ingen vill skratta.
Inte ens när jag drog ett asroligt skämt, eller faktaskämt (aspie?).
"Att mongolerna skulle ha en våldsam kultur kanske är en myt, det sägs bland annat att Djinghis Khan i 13-årsåldern mördade sin bror över ett bråk om en fågel" haha, är det bara jag som tycker att det är sjukt kul?
Sen ett annat "Mongoliet blev självständigt 1924. Kina erkände Mongoliet som eget land 1945", haha så typiskt Kina! Krister, läraren, sa att jag var cool och självständig. Men han sa även åt mig att inte flyga till Blåkulla innan redovisningen, eh? tack. Haha.

Sen en liten sak till:
Vad är det med killar? Man beter sig som ett CP mot dem, eller börjar helt enkelt bråka om något.
Sen kommer de tillbaka efter några månader/år. Vaddå tror de att man har blivit bra eller?
Att man sviker allt man tror på för att få tillbaka dem? Det räcker liksom med att man råkar säga
något om att man gillar dem på fyllan och sen beter sig som ett as, sen ignorerar dem, men de kommer
ALLTID tillbaka och ska be om ursäkt och prata känslor blah blah blah.

På senaste tiden har jag bara haft distansförhållanden, jag tycker det är najs.
För då slipper man träffa någon hela tiden och sen kan man göra vad man vill.
Eller det kan man egentligen inte, men men... lite som när man var ihop när man
var liten och aldrig umgicks. Ett sådant förhållande skulle jag gilla. Det är nog det
enda slags förhållande jag skulle vara kapabel till just nu ändå.

Fan, vad omogen jag är. När jag väl tycker om någon är jag tyst och sen tillslut
så bara exploderar min personlighet och jag blir ett monster. Testar gränser.
Är grabbig. Blir ett fyllo. Gör bort mig. Blir förbannad. Säger något bitchigt. Ignore.

Är jag en sådan tjej som killar tänker "jag kan få henne att ändras"...?

Älskar när tvättmaskinen går i takt till Slayer - Raining blood <3

Fyfan för att redovisa när man är rutten i halsen.
Kommer säker dregla ner mig själv.
"Hej jag ska prata om monguuuuääääh"
tur att det är april för då kan man bara säga "April april".
Som att det skulle funka.

Jag är stressad och har fått finnar överallt.
Mina hormoner löper amok i kroppen och det
är verkligen INTE rätt tid för det. Inte mens, inte ägg.
Fast kan man inte få finnar av stress?
Säg gärna att magen sväller upp av stress också.

Så jag känner mig sjukt stressad, ful, fet och socialt handikappad.
Igår råkade jag säga "Fan jag känner mig helt handikappad" i Cafeterian på Komvux.
Det jobbar handikappade där. Jag skämdes. Har tappat alla sociala skillz.
"Heavy metal? Nääe, socialize!"

Igår lyckades jag deklarera, ansöka till högskolan och inse att jag är blind.
Jag är även extremt fattig nu. Fick betala in 621 till skatteverket. 507 på linser.

Grattis KIM <3 puss

De senaste dagarna har jag lärt mig följande om mig själv på fyllan:

Jag kan lura exakt vem som helst eller vad som helst.

Jag går över lik för att få min vilja igenom.

Om jag inte får det blir jag en psykopat.

Jag gillar översnälla.

Jag är en mobbare.

Jag tycker om öl.

Jag skiter i allt, särskilt i hur jag beter mig mot människor.

Jag vill prata om "jobbiga" saker.

Jag blir ett sexistiskt svin.

Jag är endast snäll mot tjejer.

... Fast mot mina vänner är jag oftast väldigt rar.

Haha, jag har en ganska rolig försvarsmekanism när det gäller killar.
Jag ska hela tiden testa min gränser. Egentligen behöver jag bara någon
som säger åt mig, men ingen gör ju det. Vid väldigt få tillfällen har någon
frågat vad fan jag har hållt på med. Det gör att den här fulla bruden tror
att hon äger världen varje gång på fyllan. Vilket jag i och för sig verkar göra.
Men sen dagen efter så brukar jag få en liten boost av allt jag gjort. Även om
det varit mycket svinigt, men jag skrattar mest bort det. Sen är det en liten nackdel
att folk snackar bakom ryggen, MEN om ni stör er får ni väl fan säga till.
Min syn på killar/män/pojkmän/karlar kanske inte är den bästa nu för ögonblicket,
eller kanske aldrig har varit. Det är ni som väljer om ni vill vara undermänniskor
eller jämlika.

Puss puss

Det snackas lite hejvilt om mig i dessa dagar.
Men om man ska/vill vara en sådan människa så får man vara det.
Ni kan säga vad ni vill om mig, men jag har inte gjort något som
jag inte står för. Jag tycker det är sorgligt. Kalla mig vad ni vill,
gärna så fula ord som möjligt. Det visar bara hur underlägsna ni är.

I keep it positive with ultimate dominance.

Rätt så bekymmersfri, förutom redovisningen imorgon.
Så, det gör mig lite nervös.

Puss på mina brudar<3

Grejen var att jag och Calle såg ett monster, som vi ser varje måndag runt klockan elva på Willys.
Men jag fick inte stå så nära monstret och filma enligt Carl. Så vi stod lite längre bort så man ser ingenting.
Haha, men det bästa är ju det jag och Calle säger till varandra. Tjafsiga? Eeeh?

Hej hopp! Jag har lärt mig något nytt.
Tack Ellinor.

Idag måste jag vrålplugga. Har en miljon saker att göra.
Sen måste jag väl äta något också?
Mår inte så bra för jag är fortfarande världens ruttnaste.

Puss puss

Förlåt... NOT!

Visst saknar man dem? Allt började sommaren 2003, då fyra personer invaderade parken.
Man kan säga att de skulle krossa pärleporten. Grejen var att det tog typ 2 veckor innan de
gjorde bort sig, man kan säga att det inträffade när Jögga införskaffade sig de där fula skorna
med plåt på. Inte så fashion. "Öh, söta skor!". Jag är glad över att jag inte var den pinsammaste
i parken. Fast jag hånglade med allt.


Evergreen.


I'm digging my own grave.


You're not real, get away from me!

Jag hade glömt min plånbok igår.
Så jag hade inget leg.
Som tur var så var Daniel vakt så han fixade in mig och en snubbe
bakom mig i kön betalade så jag kunde hänga av mig min jacka.
Sån jävla tur.
Thanks!

Jag hatar fan allt, människor. Det enda jag gillar nu är fan alkohol.
Jag ska avslöja en sak: jag vill sitta i fängelse.
Fatta vad RIOT GRRRL! Eller nä, men ändå.
Jag skulle få sitta och plugga distans på högskola.
Få käk varje jävla dag, så jävla gött.
"Ja ha inge imot att sitta ine" som Hampus44 sa.

Igår satt jag hemma alldeles själv, i mitt rum, vid min dator.
Jag orkade ändå inte göra något, men jag kände mig lite isolerad.
Mamma hade en vän här, fast de gick inte ut till krogen.
Jag vill att mamma ska hitta en karl snart. Riktigt snart.

Men såklart blev jag ganska uttråkad och lyssnade på metal.
Jag hade sminkat mig jättefint, men sen fick jag ett telefonsamtal
som var så roligt så jag började gråta. Ja, jag har börjat gråta av
skratt igen. Very good.

Black metal + skratt =



Chaos & Hell.

Ska kanske ut en sväng idag, borde ha corpse paint.
Kanske borde knycka en katt och offra den till satan?
Kanske borde skriva att Varg är snygg.
Vem vet vad man borde göra?
Inget spelar ändå någon roll :)



Men nää, jag är fortfarande ett söthjärta.

Imorse när jag vaknade kändes det som vanligt att jag hade blivit överkörd.
Jag har ont på stjärten fast jag inte har rört mig något, som att det skulle vara
träningsvärk. Riktigt, riktigt märkligt. Sen är jag ju alltid sjukt svullen i ansiktet,
men idag känns ansiktet varmt också. Täcket var en boll i påslakanet och det
väldigt kallt i rummet. Då önskade jag faktiskt att någon hade sovit med mig
och kunnat mysa på morgonen, men nää, jag har inte fått morgonmys på flera
jävla månader, aoouh, döden. 

Varför har jag fräknar på morgonen?
Kanske för att locka till mig någon som vill mysa.

Sjukt jävla sugen på mys.

Cravings:
1. Mysa
2. Massage
3. Kramas
4. Pussas

Fast det lär inte hända inom den närmsta framtiden ändå.

Nu när det har gått en halv vecka sen man var ett köttstycke i någons ögon börjar man sakna det.
Bekräftelsebehov. Inte för att jag är billig, men jag gillar att ha upperhand i mitt liv.
Jag älskar att få som jag vill, särskilt på fyllan och då kan jag inte dölja det lika bra.
Sitter med en novell här. Är lite orolig. Jag vill göra bra ifrån mig men jag behöver lite komplimanger och så.

Jag pratade med pappa förut om mina "relationsproblem".
Han sa något smart och något lugnande, inte för att jag minns vad.
Pappa är ju ganska svårpratad men jag har inte svårt att prata med honom
om något. Det tror jag däremot att mina bröder har. Det tycker jag är synd.

Efter Kenny har jag blivit ganska likgiltig. Vet inte om jag är för lat för att bry mig eller om
jag helt enkelt inte orkar. Ganska känslokall, fast jag har nog lättare att säga att jag inte har
några känslor fast jag kan aldrig ljuga för mig själv. Kan inte säga att jag inte känner något.

Den enda gången man hakar upp sig på någon är när man inte kan få den, why?
Njuter man så mycket av drama så man vill skada sig själv?
Livet är egentligen för kort. Jag skulle ge allt för att sluta haka upp mig på personer.
"Det är nog dig felet ligger hos" sa en killkompis. Det gör det nog ska ni se.

Feber och halsont.
Det är ännu en fin dag för sprit och knark.

Idag ska jag försöka yra ner en novell, tvätta och äta något.
Försöka bli frisk. Rena min kropp och min själ.

Förnuft eller känsla?
Idag: förnuft.
Jag orkar inte mer.

Jag köpte 3 filmer igår.
Step brothers, Wayne's world & Wayne's world 2.

PARTY-TIME! EXCELLENT! WÖWÖWÖW!

"I don't like defining myself. I just am"

Haha. Klockrent.

Ja, hur märker man att en kille är sugen?
Seriöst. Alla killar är sugna.
Alla vill bara ligga.
Svårare än så är det inte.
"Mister du en så står det tusen åter".

Siri kanske kommer hit i helgen.
Fan, vad jag saknar henne.
Vi har nog de roligaste minnena någonsin.
Det bästa är att vi verkligen känner varandra.
Jag kan ge henne en blick och hon ser direkt vad jag tänker.
"Lugna dig!".

Förövrigt har jag ont i halsen, är lite groggy och har mens.
Love my life.

Hoppas Maria kommer snart så vi kan dricka kaffe och diskutera livet.

Nu så... beställde lite färger va?
Även ett par shorts, leggings och ett likadant linne som ovanför fast svart.
"Black as the night, as metal we fight"
H&M is tha shit. True death by H&M.

Jag vet inte vad som kommer få mig att må bra.
Jag vet inte om jag lever i överflöd eller om något bara fattas mig.
Mitt humör svänger som en pendel.
Det är som att jag försöker bekämpa en depression med fel redskap.
Vissa dagar mår jag bra, kanske för att jag är en attentionwhore.
Jag vill vara bäst i världen.

Jag har så ont i huvudet idag.
Det gör ont bakom vänster öga, som ett tryck.
Om jag fick välja?
Jag skulle bara fly och glömma vem jag är.
Slippa mötet med verkligheten och bara glida i en dimma.

Jag känner mig värdelös.
Är det bara den här dagen?
Jag var lycklig igår, klart jag var, för min hjärna var bedövad.
Idag? Känslomässigt bedövad.

Jag älskar er, mina vänner, det vet ni.
Men idag är inte livet på min sida bara.

Jag har extrem ångest över helgen.
Alkohol = inte min grej.
Så jävla påstridig och efterbliven.

Det är 6 år sen min älskade morfar dog.
Jag har alltid hatat den här dagen.

Morfar fick diagnosen cancer i levern två veckor innan han dog.
Han hade haft ont i magen ett par månader, men han var ingen
sådan som sprang hos doktorn. Han låg på sjukhuset och jag brukade
gå dit på rasterna för att hälsa på honom. Jag pratade väldigt tyst.
Siri fick följa med en gång. Jag minns att jag sa:
"Du kommer klara det här" till honom när han fick diagnosen.
Mormor presenterade mig som morfars bästis för en av sköterskorna.
Det var olikt mormor, men det värmde jättemycket.
Jag älskar morfar av hela mitt hjärta och har alltid gjort.
Det kändes alltid som han förstod mig och jag förstod honom.
När mormor och mamma sprang runt och var hispiga så gick vi
2-3 meter bakom och bara suckade och skrattade. Han hjälpte mig
att skriva en berättelse. Han försvarade mig. Han fick mig att skratta.
I slutet av sjukdomen så fick han morfin och var helt borta.
Det var läskigt att se. Han somnade och efter att ha sovit i ett dygn så dog han.
Jag fick säga hejdå. Jag pratade jättetyst, något som jag idag mår dåligt över.
Men jag hoppas att han förstod hur mycket han betydde för mig.

Efter han dog gick jag in i mig själv. Jag ville bara försvinna från jorden.
Jag rev mig själv i sömnen och vaknade med rivsår överallt.
Jag grät inte. Satt mest vid datorn och pratade inte med någon.


Jag saknar och älskar dig, Morfar.

Såhär vacker var jag igår. Fan vad sjukt allt är.
Mitt liv är fan kaos och härligt.



och idag är man såhär risig. tvi :D