caprisonne

Blev väckt förut av Eva som skrek om att hon hade ringt Skövde och man tydligen behövde Matte B
för att läsa det jag ville läsa. Jag har läst den kursen tre gånger och jag VET att jag inte klarar det.
Ibland är det bara så, jag är inte dålig på matte men jag är däremot dålig på andragradsfunktioner
och andragradsekvationer. Så Eva som är matematiklärare för högstadiet och gick natur envisas
med att säga att hon kan hjälpa mig. Jag har frågat henne om hjälp, men det har ju inte direkt gått
bättre när jag frågat henne. Om jag får hyfsat på högskoleprovet så är ju det en biljett in för mina starka
sidor är ju faktiskt logiskt tänkande och språk. Men jag skällde faktiskt ut henne, för jag tycker inte att
det är hennes liv och hennes val att göra. Hon lägger sig alltid i, rotar runt i mitt rum och är aldrig nöjd
med vem jag är. 90% av alla gånger hon tilltalar mig så är det något jag måste hämta, något jag har gjort
fel eller något jag måste hjälpa henne med. Jag har fått skulden till det mesta känns det som,
alla av hennes förstörda relationer och utpekad som den som förstör hennes liv.

Nu får vi se vad som händer...
Jag sa faktiskt till henne, hon tål inte sådant.
Hon tycker att hon är den bästa som någonsin levt.
Antingen kommer det inte hända ett skit eller så kommer jag åka ut.

Jag är fortfarande sjukt upprörd över jeans, fast jag kom in i mina smaljeans igår.
Upptäckte att de hade spruckit mellan benen, tack och bock adjö.

Imorgon ska jag hänga med Kalle och Amanda, ska bli kul. Man vet aldrig vad vi hamnar
på för äventyr :) På måndag ska jag träffa älskade Maria som kommer hem en liten
snabbis från Finspång. Jag har saknat henne.

Ser fram emot den indiska aftonen, jag tror jag ska klä ut mig till Ganesh? Råttans moder, eh?

pussheeej

Min mor, Eva är nog det största gnället jag någonsin träffat.
Det är synd om henne, hon har fått en infektion i knät så hon får använda kryckor.
Men för henne när hon känner sig handikappad så utnyttjar hon situationen totalt.
Enligt henne är min uppgift att göra kaffe åt henne, fast hon faktiskt kan göra det själv.
Sen ska jag inspektera hennes knä tre gånger om dagen för att säga att det har blivit sämre.
Hon vill att jag ska passa upp på henne hela tiden, hjälpa henne att hitta saker som hon
har slarvat bort som ligger inom räckhåll för henne. Jag menar hon kan liksom köra bil,
sitta vid datorn, duscha och klä på sig men ändå ska jag springa runt och serva henne.
Jag tror hon njuter av det. Hon börjar gnälla så fort jag pratar med någon i telefonen och
säger att jag inte vill prata med henne. Men det vill jag ju förfan inte! Tre samtalsämnen:
jobb, hennes knä och vad jag har gjort fel. Igår skällde hon på mig för att jag inte hade
stängt en förpackning som inte GÅR att stänga, snacka om att leta uppmärksamhet.
När jag är sjuk eller har ont så säger hon att jag är hypokondriker även om det är uppenbart
att jag är sjuk och sen säger hon till sina vänner att jag aldrig hjälper till hemma fast
jag dammsuger, får sortera ut allt skräp hon har i garderoben/kylskåpet. Jag tror hon har rört
dammsugaren frivilligt typ 10 gånger på 10 år. Jag är fan förbannad, jävla bebis!

Imorse så kom jag i mina smaljeans, ÄNTLIGEN! Men jag är fortfarande orolig över att prova jeans
i affären. Liksom ska jag börja köpa kläder på Å+? Jag har alltid ansett att jag är normal i kroppen,
eller iaf de senaste fyra åren. Fast man vet att inga jeans direkt är gjorda för 90% av alla tjejer som
är kortare än 170cm och har höfter. Storlek 29 i jeans är för litet, vad sträcker sig storlekarna till?
Typ 30 på Nelly.se. Vad är man sen då? Tvungen att gå till Generous? Jeansstorlekar för tjejer har
ju lika stor koll som USA har på ekonomi. Visst ska riktigt smala tjejer också ha jeans, men hur många
tjejer är byggda som skyltdockor? SKANDAL!


Tjejer holla åt en big booty
!

Min helg:

Fredag: Jag satt i stadsparken med Maria, Kim, Elin och Kenny.
Sen stack alla förutom jag och Maria, hennes bror ringde och vi åkte
i något som kan ha varit en gammal ansjovisburk med pastahjul.
Raggarbil, inte mitt element. Maria blev full som en öl från briggen.
Jag barnvaktade med en väldigt arg och otrevlig attityd, fick åka med ändå.

Maria och jag beslöt oss för att dra vidare dvs. bakom turistbyrån för att eh...
titta på utsikten? Där träffade vi en man.

Man säger till Maria: Vad söt du är!
Maria: Tack
Man: Får jag en puss?
Maria: Ja!
*slafs*
Jag: Jaha, nummer hundra? (påpekar att det är marias hundrade hångel)
Maria: Snarare nummer 108, och det var fan inte det bästa av dem.
Mannen springer därifrån.

Maria gick hem, jag pratade med vakterna, tyckte jag var cool...
Sen kom några pöjkar som ville vara med mig, jag var otrevlig mot
den som hade bjudit mig på öl. Klockan halv fyra ringde jag Kenny
och bad honom att hämta mig för jag kände att jag kunde bli utsatt
så som jag var då. Fyllehämnd igen. Han hämtade mig och var rar.

Lördag: Lollos mamma fyllde år, Maria och jag gick dit och var sena ruttna och svettiga.
Det var mysigt och väldigt familjärt. Vi stack till Dannys nya lägenhet helt okey.
Sen gick vi till Dannys kompis Wobbans lägenhet. Jag upptäckte att toaletten hade sett
sina bättre dagar. Wobban städade lägenheten och däckade.

Maria och jag drog vidare ner till stan där vi väntade på Kalle i etthundrafemtio år.
Kalle kom dit och var helt lost. Jag barnvaktade. Maria hittade Nils och hängde med honom.
Kalle spydde, vi gick till Åhmans. Pratade hockey med en ryss och några norrlänningar.
Inte de trevligaste typerna direkt. Nils, Maria och jag mötte Omar som insisterade på
att Ljuger och Johan börjar på samma bokstav. Jag cyklade hem och kom hem klockan sjugo i fem.

För att citera Viktor från The rules of attraction "I no longer know who I am and I feel like the ghost of a total stranger"
Men det är väl att ta i, jag är Ida Blomstrand och såhär har mitt liv sett ut de senaste 3 åren.

Min kropp är dålig, den är svag och hållningen påminner om en sengångare.
I måndags var jag med mamma i Linköping och skulle prova ett par jeans,
jag tog storlek 29 för jag brukar ha storlek 28... Det var typ en decimeter ifrån
att ens gå att knäppa. Jag vet inte varför det har ändrats så drastiskt, kanske
för min diet på flottig mat och öl inte är en vidare bra diet.

Igår badade jag med Kalle och Maria för första gången i havet och drack öl.

Uh!

Jag har fått en laptop som jag leker med så fort jag är hemma men jag är inte hemma så mycket
för jag har något som kan liknas ett socialt liv, just det! Jag känner att mitt självförtroende är tillbaka
hade någon svacka för en vecka sen men jag mår genast mycket bättre nu när jag vet att jag kan
hantera alkohol bra 75% av situationerna jag dricker. Hoppas på 100% inom snar framtid.
Stora framsteg.

Annars då, Ida?
Jo, tackar som frågar... det är bra.
Jag ska till IKEA imorgon med min mamma, Eva.
Försäkringskassan har inte gett mig några pengar än,
arbetsförmedlingen har säkert inte skickat in lappen fast
jag enligt receptionisten är ett praktexempel.
Alltså bäst på att vara arbetslös, hihi.

Annars så är mina sommarfavoriter:
Kalle, Kenny, Kim, Maria, Nadja, Sommarringar, Saker som smakar frukt och öststatsöl :)

I natt klockan ett ringde en aspackad Kenny hit
och ville sova med mig. Han var rädd och full.
Han kom hit, spydde tre gånger och välte ner ett glas med vatten på golvet.

Jag blev arg.

Idag har han sovit hela dagen tills för en timme sedan då han spydde upp en klump.
En jävligt bra fyllehämnd, Kenny!

Nu vill jag mest bara ha en McFish och två colaglas.

På lördag är det öldag.
Ser fram emot en skön sommarstund.
Har inte festat till på ett tag.

Jag planerar ingen fyllehämnd mot Kenny, än...

Sitter här och tänker litegrann...
Mest på Therese och hennes kamp.
Men jag vet att hon kommer klara det, hon är envis och jag vet
att hon är kapabel till att vända negativa saker till positiva.
Ser fram emot att träffa dig, om du läser detta :)

Imorgon ska jag hem till Kim och baka bullar.
På onsdag ska jag träffa Kennys pappa.
Jag har träffat Rolf en gång när jag var inoljad och påväg ut till Löga.
Ska inte ha på mig hotpants och leopardlinne på onsdag.
KOM IHÅG DET NU, IDA!

Igår fick jag ett par nya skor av Kennys farbrors särbo, ett par vita Reebok.
Fett najs! Har längtat efter ett par vita skor, men har saknat ekonomi.

På tisdag bär det av till AF... igen.
Det har skvallrats om tårta, men jag är inte sugen på att sitta och äta tårta.
Jag vill diskutera och gnälla, inte fan sitta med 25 grabbar och mumsa i mig
kommunpengar. Jag förtjänar det inte, men de där oengagerade stämplande
lusungarna förtjänar det fan inte heller. Ursäkta mig, grabbar, men många av
er är faktiskt inte särskilt intresserade av att jobba. Jag är lite orolig över min ekonomi,
som vanligt. Jag kanske trodde att jag skulle få pengar av försäkringskassan mer
än vad jag har fått? Man kanske bara ska få det en endaste gång under alla möten.
Bättre än inget, men vad nu? Får googla vidare kunskap.

Nu ska jag chatta!
PUSS

Alltså, jag HATAR modetips. Alla passar i olika saker och om en grej passar dig så ser jag ut som skit i den.
Skitsamma om något är inne, ute, sålänge man själv passar i det så är det lugnt.
Men bara därför behöver det inte vara fult, en grej är att klä sig med stil och en annan är att vara smaklös.
That's it folks.

Trodde förövrigt att jag hade fått jobb, ringde dit idag eftersom jag trodde att jag fick det sist.
Ingen svarade, jag svamlade in ett meddelande på telefonsvararen och lät allmänt nyvaken och äcklig.
de har inte hört av sig men nu har jag i alla fall hört av mig och hoppas bara på det bästa.
Men det finns fler jobb därute. Skulle vara skönt att få svar på någon fråga angående studier eller arbete.
Så man i alla fall har i åtanke att något är påväg. Fast vad ska jag med pengar till?
När man har pengar vet man inte vad man har, när man är utan vet man vad man behöver.

Önkelista:
1. Nya ögon
2. Ny hud
3. Tandställning

Rekommenderar gratisfyllor och 50-årskalas för i sommar... Wow!
Har haft det jättemysigt de senaste veckorna och såvitt jag vet kostar varken väder eller vänner något.
Inte kärlek heller...

Puss på er sötnosar 

Hej kära läsare, senaste tiden har varit lite tjafsig.

Josephine var en mytoman, så om jag har nämnt henne så förtjänar hon det inte.
Hon försökte vända mig och kim mot varandra och ljög om allt hon såg.
Så hejdå!

Sen när jag blev intvingad i någras förhållande, såklart jag får skiten för
att jag berättade vad jag hade hört. Det är ju fan upp till dem att prata med
varandra. Inte särskilt pepp på att medla.

Annars är allt jättebra! Jag ska laga en supergod wok senare och se på The Shining, miniserien.
Imorgon ska jag på Ing-Maries 50 årskalas Ska bli kul som fan!

Känner mig lite halvdepp och uttråkad.
Känns som att jag vill spy upp mina inälvor litegrann och sen bli lobotomerad.
Fan, vad skönt det skulle vara om man inte fattade saker.

Alltid när man kikar inne på tjejer som aldrig gått gymnasiet, har skaffat barn för längesedan men
ändå har jobb och fixar barnvakt på helgerna så de kan festa, varför verkar de så jävla glada?
Jag blir faktiskt avundsjuk, deras liv rullar på och även om de har exakt lika "tragiska" pojkvänner
så är de ändå lyckliga? Jag vet inte om det är fel i mitt huvud eller om det är något fel på den här världen...
Hur kan vissa ha det så jävla lätt?

Då känner man sig som ett stort negativt monster som bara borde lära sig att uppskatta livet mer,
men jag spyr över mig själv om jag skulle vara så himla godtrogen och naiv och bara gå runt och
tro att allt är bra, när man innerst inne vet att det nästan aldrig är bra runt om i världen.
De kanske har brist på empati, eller så är de bara för dumma för att förstå något annat.
Något är det med dem i alla fall...
Jag förstår mig inte på förhållanden, kommer nog aldrig att göra det heller.
Som det ser ut nu är det inget jag någonsin kommer att vilja göra igen i hela mitt liv.

Som jag har sagt innan "Människans eviga sökande efter en partner är patetiskt".
Jag tillhör väl helt enkelt inte den kategorin som någonsin kommer vara lycklig
tillsammans med någon eller den som någon ens känner att det skulle vara nyttigt
att ens försöka vara ärlig emot.

Jag har otur men det är väl mitt kall i livet...

Förövrigt har jag just insett att min mamma är den mest bortskämda person jag känner.

Igår var jag hemma hos Kim och jag minns inte riktigt vad vi gjorde men jag tror vi såg på TV.


Tydligen så pussades vi också! Göddigt!

"Men jag kom ner med en duns, jag fick skrubbsår i skrevet
Det skall du få höra hela livet"

"Har du varit så arg nångång
att du har viljat sparka in pannbenet på nån?
Då har du en aning hur skönt det är
Att avreagera sig med ett basebollträ"

Bra aggrotexter...
Idag fikade jag med Nadja och Maria fast jag var den enda som åt något.

Skrev ett killer-CV förut för att kunna impa på alla på arbetsförmedlingen.
För er som inte vet så är jag med i ett slags program som går ut på att man söker
arbete och får stöd under tiden man är sökande av försäkringskassan.
Det är runt 15 ungdomar som sitter på de där mötena och en av dem gick
jag Komvux med. Jag stör ihjäl mig på honom med hans jävla skjortor och hans
ruttna gamla loafers. Han har säkert portfölj också, har inte orkat kolla efter.
Men det känns som att vi tävlar med varandra, jag ska vara bäst den här rundan.

Jag blir aldrig av med honom!!!

Nu ska jag berätta en sak för er...

För ungefär två år sedan började jag skriva med en kille på Helgon.net.
Jag tyckte att han var jättesöt och vi internetflörtade lite. Vi bestämde att
vi skulle träffas, men jag var lite orolig för hans ex gick in på min sida
hela tiden. En av dem sa han var en bra kompis och en av dem sa han
var sjuk i huvudet och hon försökte muta honom för att bli ihop igen.
"Okey" tänkte jag, men hela grejen rann ut i sanden för jag började träffa
en annan kille och han loggade inte in på msn längre. Men jag tänkte ändå
att det inte var något att hänga upp sig över. Sen loggade han in ett tag senare
och vi snackade lite allmänt. Sen några månader senare så såg jag att han
var ihop med sitt ex igen, och det var den som han sa "mutade" honom.
Hon skrev alltid väldigt beskrivande dagboksinlägg om sitt liv och jag brukade
läsa dem ibland, intressant läsning. Sen ett halvår senare skulle jag kolla
hur det var med honom, så upptäckte jag att han hade BLOCKAT mig.
Jävligt märkligt beteende eftersom att vi ändå hade varandra på bilddagboken
och jag kollade på hans bilder och han tittade på mina. Vi skrev ingenting men ändå!

Nu flera månader efter tröttnade jag rejält på att han hade blockat mig på Helgon utan anledning
så jag skickade iväg ett PM på bilddagboken:

"Alltså om du ändå har blockat mig på helgon kan du ju lika gärna ta bort mig här också och blocka mig. Fattar inte varför men det finns säkert en bra anledning."

Han tog bort mig och blockade mig! Inte ett ord!
Inte för att jag bryr mig om honom men det där var fan sjukt.
Hur fan kan man bli sur på någon man aldrig träffat utan en anledning?
Hur fan skulle världen se ut då?

Tur att jag har bra internetvänner som Jeppe och Sallad.

Ja, ni trogna bloggläsare...

Vad kan man göra, förutom att aldrig ta saker förgivet?
Jag litar inte på något, men minst av allt litar jag på människor.

Det är liksom människor som skadar andra, människor som kan prostituera apor,
människor som tror att de kan styra över naturen och djurvärlden.

Ibland är jag fan glad över svininfluensan, SARS, fågelinfluensan, mjältbrand och galna kosjukan.
Man måste fan respektera naturen, inte försöka styra över den.

Allt har bara gått åt helvete, vi är jordens undergång.
Vi är harmagedon.

Jag hade jättemysigt på Marias kalas.
God mat och fina människor, bara kärlek.

Sommarens 5 i topp:
1. Ta över badstranden
2. Lura turister
3. Picknick
4. Sommarkläder
5. Solbränna

Sommarens 5 i flopp:
1. Killar som får stånd i badshorts, blä.
2. Killar som vill förstöra natten genom att desperat leta efter ett ragg.
3. McDonalds har sommaröppet på Visfestivalen
4. Hur mycket man vill ha en godisrem fast man vet att det är dåligt
5. Barn som kissar i vattnet

Jag glömde att berätta att en bokhylla rasade ner i mitt huvud när jag städade.
Faktiskt en ganska läskig händelse, trodde att jag hade fått hjärnskakning.
Shaken, not störd. Förträngde det i mitt tidigare inlägg.

Jag hade tänkt börja skriva om all jävla drama i mitt liv, sen tänkte jag "hihi, men då kommer det inte hända saker".
Den dagen, alltså gårdagen, började med att jag fick hjälpa ett tjafsande par. Det gick inte så bra, jag känner
ingen av dem men ändå envisades de med att prata med mig. Jag kan liksom inte rå för om jag HÖR grejer,
det är ju deras uppgift som ett par att reda ut rykten. Så där blev jag lite inblandad, kändes mindre komfortabelt.

Sen när jag trodde att allt var över så blev jag inblandad i ett nytt otrohetsdrama som jag inte ens bevittnat men som
jag vet är förödande. Tji fick jag för att jag inte håller käften typ. Men tjejen var förstående, hoppas bara att hon är stark nog att lämna det där töntiga hiphopsvinet. Hon verkar vara en raring.

Drömde om zombievampyrer inatt och att jag hånglade med ett gammalt ragg inför både hans och mina föräldrar...
Berättade för honom efter hånglet att jag hade blivit biten. Sjuk dröm!


Vad händer med mitt utseende? Jag förfaller...

Igår när ja skulle sova hade en gråsugga tänkt att sova med mig.
Det ville inte jag och fick panik oh skjöt iväg den mot min dörr,
ingen tanke på att den kunde plåga min stackars hjärna under en hel natt...
Jag ville dö!
Det första jag gjorde efter jag hade somnat av utmattning för att sen vakna upp med
tanken på den lilla äckliga gråsuggan var att hoppa in i duschen och försöka tvätta
bort allt som hade med den att göra (vilket ungefär ena fingertoppen hade).

Sen blev det storstädning. Min bokhylla rasade över mitt huvud, jag rasade över IKEA.
Vet inte om huvudet är okey, får se imorgon om jag känner mig lika yr. Men nu jävlar efter
10 timmars städning hoppas jag att DU, ja just DU, lilla äckliga gråsugga om du nu
läser det här! Ska veta att jag kommer söka igenom varje skrymsle efter dig, leta dag
och natt tills jag finner dig och då, då ska du fan DÖ och jag ska NJUTA varje sekund!
MOAHAHAHAHAHA! Nu ska jag köpa Salvia, har läst att gråsuggor HATAR Salvia.

Jag älskar Salvia för jag hatar Gråsuggor!!!