caprisonne

Jaha, nu kommer han hit snart och det kommer väl bli en jävligt jobbig diskussion.
Allt snack är bara snack. Man kan inte känna någon, ingen kan någonsin känna någon på riktigt.
Man kan däremot bilda ett filter. Han kommer komma hit och tro att jag är helt knäckt över att
han snurrat runt hela helgen och betett sig illa.

Det han tror: att han ständigt sårar mig och att jag är skitledsen. Han kommer inte vilja ses mer.
Han kommer få det att bli så att han tror att han dumpar mig. Han tror att jag kommer bli ledsen.

My saga: Jag känner ingenting, det enda jag krävt är den respekten som man visar för sina vänner.
För det är allt vi är enligt mig, vänner. Jag vet inte om han förstår det. Han tror att han är bad boy,
men han är verkligen inte samma kaliber som killarna hemma på östkusten. Fan, vad jag saknar dem
ibland det där psykopatiska och riktigt kalla. Nu är det så att alla här blandar in känslor i sitt skadade gods.
De är väl inte vana vid tjejer helt enkelt. Han kommer hit och ska avsluta allt, jag måste hinna före.
Jag är inte den personen som blir dumpad av en nobody. Han har varit min toyboy och jag överlever jämt.
Mer eller mindre liksom. Det är inte första gången jag blivit av med en vän/ligg eller vad fan som helst.
Varför skulle den här gången kännas mer? Jag är inte ens kär. Bekvämlighetsskäl att ens ha ett förhållande
eller vad fan som helst. Jag tycker att han borde ha förstått det här för länge längesen. Det är alltid han
som tait upp känslor medan jag varit tyst. Jag har inte sagt "pip" om jag inte känt mig tvingad.

Haha hihi haha ho!