Gosh
Såg att någon tydligen känt sig träffad av det jag skrivit om mognad.
Haha! Kunde ha syftat på vem som helst, men allt kretsar tydligen runt
den här personen ändå. För mycket kolsyra, för det där är bara skumt.
I natt skrev jag med Ian och han visade mig lite saker som är typiska för Wales,
men även hans "mode" under resan till Spanien. Haha, han hade typ haft en solhatt
á la Maria Hultsfred 2006. Tror ni att jag skrattade lite? Sen diskuterade vi typisk
frukost. Han tyckte att bacon, ägg och bönor var typisk frukost? Jag har inte ens
ett minne av att de åt sådant även om man har hört om det på efterhand. Jag var
fem år när vi bilade runt i Skottland. Vi åkte färja över dit. B&B's, tegelhus och
gråmulet det var så resan såg ut. Mängder med gröna fält, vänstertrafik, mamma
fick panik över vänstertrafiken och pappa körde på ett tjurigt sätt. Men frukosten
bestod mestadels av flingor som Rice crispies och bröd med marmelad. Ingen korv,
inget bacon! Möjligen ägg... Fan, vilken mysig resa det var egentligen. Jag minns
att jag tyckte att Loch Ness var spännande, vi var även på det ökända fältet där en
väldigt känd strid utspelade sig (Gissa vilken!) och ett whiskeybryggeri som luktade
hemskt. Mycket tid spenderades i bilen där jag åt kakor och drack sprite ur en plastmugg.
AAAH MINNEN! På färjan hem så fick jag en jättefin teddybjörn.
Övertalningsteknik: "Men om ni MÅSTE dricka vin och öl så MÅSTE jag ha den nallen"
Jimi Hendrix - Hey Joe
Miike Snow - Animal
Nelly Furtado - Turn off the lights
Ms. Dynamite - Dy-Na-Mi-Tee
Förövrigt så arbetar pappa idéellt på en minijärnväg i Björsäta.
Jag och mamma gick upp med tuppen och åkte dit.
Det var rätt intressant, mamma hoppade runt och var överaktiv.
Pappa skämdes över mamma. Pappa bromsade hela ekipaget.
Det var faktiskt väldigt intressant. Pappa älskar ju allt som har
med järnväg att göra. Farfar arbetade ju som järnvägsingenjör.
Han såg ut att trivas som fisken i vattnet, trots att lokföraren
drog ett skämt om att alla var mer eller mindre "horor". Jag
och konduktören tyckte att det var opassande och han sa
"Nu spårar det här samtalet ur", alltså skämtet?
Sen berättade jag för pappa om högskolan, jag trodde han
skulle börja gråta av stolthet. Fan, det känns ändå rätt surt
att lämna pappa när han är så gammal. Jag menar tre år är
rätt lång tid, men vi kan ju prata telefon och träffas när jag
kommer hem. Men ja, jag vet inte om ni förstår riktigt...
jag vill inte att något ska hända honom när jag inte kan ställa
upp och finnas där för honom. Hemskt. Vill inte tänka på det.
Men det var en spännande upplevelse att åka minijärnväg.
600 mm, fo life!
Ciao!
