caprisonne

Jag vet vad det är nu.
Jag är deprimerad.
Kanske känns det bara extra idag.

Jag förstår inte ens varför jag gav mig in i ett förhållande
för mina nerver klarar det inte. Brutna löften och att vara
rädd för att bli lämnad. Jag har fan inte alltid varit såhär
men nu är jag så. Jag känner mig så jävla eländig och
övergiven. Jag orkar inte direkt att höra av mig till folk
för jag känner att jag har lättare att umgås med ytligt
bekanta, sådana som det inte spelar någon roll om de
lämnar mig. Jag känner mig inte särskilt omtyckt av min
familj. Jag känner liksom att några av mina vänner inte
heller egentligen gillar mig så mycket.

Jag är rädd för att bli övergiven.
Jag är rädd för allt egentligen, jag är rädd för människor.
Jag är rädd för att bli sårad.

Man kan ju tycka att jag som ändå varit med om lite
skulle ha lättare att skaka av mig saker. Men i nuläget
har jag inte det. Jag är orolig, jag är needy.
Jag är allt som man inte ska vara.

Får försöka hitta ett lugn innan jag går under.
Ett lugn i mig själv för man kan fan inte lita på någon.