caprisonne

Jag var tvungen att lösenordsskydda min älskade blogg för min gamla kemi/teknik/fysik- lärare hade golat om min blogg inför min mor, Eva (aka Satan). Men nu är jag tillbaka, I CAME BACK FOR YOU!

Jag har varit ett jävla äckligt fyllo sen efter nyår. Nu minns jag inte ens vad smärta är längre, det känns bra.
Jag ser saker mer positivt nu, även om saker känns väldigt trouble. Pappa är sjuk och jag är orolig som fan.
Sjukhus suger.

Liksom vad ska man göra med livet? Är det meningen att man ska lära sig saker från ålder 0-25, saker som anses vara viktiga? Ska man skaffa något hjärnslött arbete och slava ihop pengar så man tror man kan köpa det man behöver? Skapa en konsumtionsidentitet i det här utmärglade gråa samhälle som vi kallar livet. Gå runt med konstant dödsångest bara för att kunna spara till den där resan till kanarieöarna och väl där blir man så himla glad när de har svenskt julbord. Idioti. Jag blir så jävla förbannad. Sen när man är 65 kan man lika gärna dö, knall och fall.

Haha kommer ni ihåg "kom alla mina små kycklingar?"
Jag har fan för mig att vi sa

- KOM ALLA MINA SMÅ KYCKLINGAR
- VI TÖRS INTE
- VARFÖR?
- VARGEN KOMMER
- VAD ÄTER HAN?
- KÖTT
- VAD DRICKER HAN?
- BLOD
- KOM ÄNDÅ!

Hur sjukt är inte det? Är det så man säger eller?