caprisonne

När jag var liten, dvs ett barn, så gick jag hos min älskade dagmamma Britt.
I början var det jag och några till som gick där, men oftast var jag där själv.
En efter en slutade och tillslut var det bara jag som gick där. Det var ett bra
ställe ute på landet. Jag fick åka traktor, mata höns och leka med deras hund Bonnie.
Jag har bara bra minnen därifrån förutom den gången jag blev biten av en tupp.
Mamma hade i alla fall lagt märke till att jag undvek barn i andra situationer,
jag vägrade leka med dem och tittade mest på dem. Jag pratade inte med dem
och uppskattade inte deras närvaro.

En dag tittade mamma in i mitt rum, där satt jag och såg sådär übersnäll ut som
jag alltid gjorde. Sen låg dockorna med avvridna huvuden och med armar och
ben överallt... Det var i den vevan hon bestämde sig för att jag skulle börja dagis
och helt enkelt vänja mig vid andra barn.

PSYKOUNGE!


En bild på mig som 1½-åring. Vad ler jag åt?
Planerar jag ett våldsdåd?

Min moster praktiserade på mitt dagis en gång och hade sagt att jag inte
pratade med de andra barnen när hon var där. Alltså jag minns att jag
var tyst men att jag inte pratade med de andra barnen? Så jävla obehaglig.

Kan iofs ha varit för att hon var där... för jag minns att jag lekte med Veronica,
Martin, Henrik och sen de äldre killarna :P Skum jävla unge, men söt var jag.