caprisonne

Pim och hennes fina kissekatt Matrix!

Jag orkar inte lägga upp alla bilder från igår.

Pim är en tjej som jag blir glad av. Hon är så himla snäll och gullig.
Hon är lugn och lätt att prata med om ALLT.

Hon är ingen såndär energitjuv som lever på att sno andras energi.
Som lever för att trampa på andra för att själv må bra.

Idag har jag funderat väldigt mycket på människor, som vanligt.
Men en del människor i min omgivning eller som har funnits i
min närhet. Fan vad många det har varit som hellre trampar än
att stötta. Som det har varit större chans att de har tyckt att det
har varit jobbigt när man varit ledsen och hellre stuckit än dolk
i ryggen än att ha varit där och stöttat. Jag vet inte om jag alltid
funnits där men jag har i alla fall försökt. Vissa situationer vet man
inte vad man ska säga, som när någon dör eller så. Men jag sitter
fan inte bara och stirrar på någon som gråter och säger "det löser sig"
eller något annat och förväntar sig att allt ska bli bra igen. Även om
jag inte har varit med om liknande så försöker jag sätta in mig själv
i situationen. Inte för egen vinning utan för att jag bryr mig om andra.

Kanske är det ovanligt att göra det?
Kanske är det dumt rent taktiskt då jag egentligen kanske borde bry mig
mer om mig själv?

Men jag skulle aldrig förmå mig själv att göra så.
Kalla det ett problem att jag bryr mig så mycket.
Säg att jag borde bry mig mer om mig själv.

Men en dag kommer ni fan att kunna värdesätta det och kanske
kunna rota fram varför allt är tvunget att handla om er?
Jag har inte haft världens bästa stöd hemifrån, därför värdesätter jag mina vänner högt.
Men det vet många av de jag bryr mig om, att det är så.
Sen finns det många som aldrig förstått det eller som helt enkelt har varit med om liknande
som hellre går över lik för att gynna sig själva.

Dagens fråga om social kompetens, är det okey att svara:
"Du saknar nog mig mer än vad jag saknar dig",
när någon säger att den sakner en.

Det tycker inte jag, vad tycker du?