Misantrop

Det där med social acceptans.
Jag är lite special, jag är fullt medveten om det.
Men i den här jävla småstaden blir jag galen.

Det är som att folk gör en hobby av att bli ihop.
Men sen att de tror att det kommer funka liksom?
Eller det kanske funkar för dem.
Man blir så trasig i den här hålan, så alla saker bara blandas ut.
Om man gillar brunetter kanske det slutar med att man
blir tillsammans med en rödhårig. Vem vet?
Det är ju brist på personer.

Jag och Kenny var väl ett ganska tydligt exempel.
En sportkille och en bad girl?
Fast jag kan väl vara bra också, eller jag vet inte.

Feromonparfymen funkade EJ.

Mohha

Ångest

Ångest?

alltså vafan?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0