It's time too...

Jag vet inte om det är jag som inte fattar, men jag hittar aldrig riktigt det jag ska i bloggen.
Känns som att gå i en labyrint, fast att det inte är så roligt och spännande längre.
Som i Rollercoaster Tycoon när besökarna fastnade i labyrinten och inte hittade ut.
Det finns många fler saker att berätta om Rollercoaster men det får vi ta någn annan gång.
Nu blev jag sugen på att spela det, damn! På så vis är jag ganska sjysst mot mig själv att jag
nästan alltid lyder vad jag själv vill, förutom när man är jättekissnödig men måste hålla sig.
Då kan jag känna att jag bestraffar mig själv. Idag ska jag göra en grönsaksgratäng, Ni vet
säkert inte riktigt vad jag menar nu, men jag kanske, eventuellt lägger upp receptet om det blir bra.
Men jag har tänkt igenom det här noga, det kanske är lite inspirerat av Råttatouille, filmen alltså
och eventuellt maträtten också. Men vi får se vad Eva säger, hon är ju liksom führer. Igår var hon sjuk
och hemma från jobbet, då var hon jättetrevlig så jag hoppas hon säger upp sig eller går ner i tjänst.
Fast det har hon nog inte råd med och då tycker jag att vi lever knapert redan sen innan, glatt.

Jag är lite trött på tjatet om Alla hjärtansdag. MEN JA JA JA! Vafan det är väl inte mer spännande än
något annat. Men jag är nog mest rädd om Kenny vill fira, för han kommer antagligen vara här då,
och när jag kom på det så blev jag rädd för då kunde jag inte låtsas som att jag hade glömt bort det.
I och för sig så skulle han inte riktigt veta vad han missar ändå, och jag vet ju vad jag inte vill genomlida
ett år till. Uuuuuh! Jag fattar inte varför den dagen ens existerar, jag blir fan äcklad. Så att alla par ska
isolera sig ännu mer än vad de redan har gjort? De kan ju ta sig i aschört. Jag ska komma på något
revolutionerande som vanligt och helt enkelt göra tvärtom innan jag spyr ner allt rosa och rött med galla.

It's time too...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0